Under första och andra världskriget placerades runt 175 000 sjöminor ut i Östersjön. Enligt Försvarsmaktens beräkningar finns cirka 30% av dessa kvar på sjöbotten än idag.
Risken för att en mina ska detonera när en båt passerar är idag liten. Detta på grund av att batterierna i de sensorer som känner av att en båt passerar är urladdade. Men, under världskrigen och ända in på 1950-talet dog många sjömän på grund av att deras båtar sprängdes av minor. De sprängdes oavsett vilket fartyg som passerade, till skillnad från modernare minor som kan programmeras till att identifiera en specifik och utvald typ av båt.
Riskfyllda kuststräckor
Försvaret har med hjälp av gamla krigsarkiv kunnat se var minor lades ut under krigen samt hur många. Därför vet man idag vilka områden längs Sveriges kust som är mest riskfyllda. Den norra delen mellan Ålands hav och Öregrunds skärgård, Södra Kvarken, är ett av de områdena liksom Öresund och området mellan svenska fastlandet och Skagen. Där kan det finnas en viss risk i samband med ankring, fiske och dykning. Verksamhet på sjö- och havsbotten i de områdena bör således undvikas, enligt Försvarsmaktens hemsida.
Minor flyter ibland upp från botten
De flesta minorna ligger kvar på botten, men det händer att de på grund av strömmarna släpper från sin förankring och dras in på grundare vatten eller flyter upp till ytan. En mina som kommit upp till ytan löper större risk att sprängas på grund av att kontakten med syre kan göra vissa typer av sprängämnen mer instabila. Det är därför viktigt att privatpersoner som tror sig ha sett en mina rapporterar in det till Försvaret så att de kan göra en bedömning och eventuellt oskadliggöra minan.
Jimmie Adamsson, kommunikationschef vid svenska marinen, säger till DN att det finns vissa risker med minorna om de hanteras fel. Han säger dock att han inte känner till att någon minolycka har inträffat i Östersjön sedan världskrigstiden.