Tvisten om den uppmärksammade rymdstenen Ådalenmeteoriten som landade i Enköping år 2020 fortsätter. Både tingsrätten och hovrätten har tagit upp tvisten mellan en greve och två meteoritjägare som båda hävdar äganderätt, något som Nongrata tidigare rapporterat om. Nu har domen fallit i hovrätten.
Tvisten mellan greve Johan Benzelstierna von Engeström och meteoritjägarna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist har varit långdragen. När meteoriten slog ned på grevens ägor i november 2020 hittades den av meteoritjägarna, som menade att den då tillhörde dem. Greven höll däremot inte med, varefter fallet togs upp i tingsrätten.
“Först till kvarn”-fall
I december 2022 avgjorde tingsrätten att rymdstenen tillhörde meteoritjägarna, och att greven skulle betala rättegångskostnader på drygt 380 000 kronor. Anders och Andreas menade även att det rimligtvis borde ha rört sig om ett “först till kvarn”-fall, eftersom det inte finns några speciella lagar gällande äganderätten till rymdmaterial. “Svarandena har haft rätt att ta med sig meteoriten och har genom att ta den i sin besittning blivit ägare till den”, skrev rätten då.
River upp tingsrättens dom
Fallet överklagades av greven till Svea hovrätt som i februari 2023 beslutade att ta upp ärendet. Hovrätten meddelar idag att de river upp tingsrättens dom och istället ger greven äganderätt till stenen. Meteoritjägarna behöver nu betala nästan 600 000 kronor i rättegångskostnader eftersom det rör sig om ett privat tvistemål.
Sedvanerätt och allemansrätt gäller inte
Hovrätten hänvisar i sin dom till att det “saknas lagstiftning i svensk rätt som särskilt reglerar äganderätten till meteoriter eller på annat sätt rör den rättsliga definitionen av meteoriter”. Hovrätten anser inte heller att det finns ett sedvanerättsligt stöd för upphittare att tillägna sig meteoriter. Eftersom det inte finns några särskilda regler så betraktas rymdstenen som en del av grevens ägor, då den består av ämnen “som redan förekommer i jordytan och som till sin art och beskaffenhet inte enkelt kan skiljas från vad som vanligtvis är att betrakta som fast egendom i egenskap av en del av jorden”. De bedömer också att allemansrätten inte gäller i det här fallet.