Timbuktu bjuder på en hitkavalkad där publiken verkar kunna vartenda ord. Konserten på Gröna Lund visar varför Jason ”Timbuktu” Diakité är en av de största vi har i Sverige.
Det är en behaglig sensommarkväll när de första beatsen hörs ur högtalarna vid Gröna Lunds stora scen. Någon minut senare stiger jublet när den välbekante skånska rösten av Timbuktu når publiken. Händerna svänger i luften och stämningen är på topp, trots att ljudet kunde varit bättre. De stundom skorrande högtalarna var det enda som möjligen dämpade kvällens stämning.
En genuin och ödmjuk artist
Med sina 165 cm, så är Timbuktu inte den längsta artisten i Sverige, men han är absolut en av de största. Han skämtar själv på scen om hur han inte växt något sedan sjätte klass. Denna självdistans och ödmjukhet är något få artister visar. Timbuktu verkar vara en person som genuint bryr sig om sin omvärld och vill förbättra den, något hans politiska engagemang och alla år som värd för Musikhjälpen gör tydligt. Konserten på Gröna Lund ger ytterligare bevis på detta. I mellansnacket ägnar han tid åt att lyfta vikten av att komma ihåg alla barn som lever i krigszoner och annan misär runt om i världen. Att han bryr sig på riktigt kan ingen tvivla på.
Förlorade i sten, sax, påse
Megahiten ”Alla vill till himmelen” var som sig bör en del av spellistan. Men bäst var nog ändå ”Det löser sig”. Varje gång Timbuktu lät publiken ta över sången, så verkade det som att alla – ung som gammal – kunde varenda textrad.
Mest speciellt just denna kväll var dock en låt som vanligen inte brukar spelas, ”Flickan och kråkan”. Under soundchecken några timmar tidigare hade Timbuktu kört en runda sten, sax, påse med en ur publiken, och förlorat. Det som hans fan önskade var att få höra ”Flickan och kråkan”, något han lovade och höll. Trots att just skönsång inte nödvändigtvis är Timbuktus starkaste sida, så gjorde han en a-cappella-version, som tack vare hans karisma och känsla, blev något alldeles särskilt. Och därmed det bästa minnet från denna kväll.
